Tunarp

Gårdens två hundar säger hej innan de lägger sig i solstrimmorna som vilar på golvet i det hemtrevliga, inglasade uterummet. Tommy berättar att han driver gården själv sedan han, som femte generation, tog över efter sin pappa och mamma 2012.

– Det är jag, farsan, farmor, farmors mor och hennes far så fem generationer säkert, kanske fler. Min ena brorsa har tjurar men lillbrorsan har inga djur. Vi alla hjälps förstås åt när det behövs och jag och brorsan har en del grejor ihop, förklarar Tommy.

Även övriga familjen hugger in vid behov annars jobbar fru Linda som lärare i spanska och engelska. Sonen Willy jobbar på Fröstorp, en av de andra gäsenegårdarna, och dottern Sanna har ett år kvar på naturbruksskolan i Uddetorp. Kommer de att bli sjätte generationen så småningom?

– Jag hoppas det, men det vet vi inte än, får se vad som händer. Men det vore roligt när gården funnits så pass länge i familjen, tycker Tommy.

Innan han vet vad barnen kommer att bestämma sig för i framtiden får en eventuell utbyggnad vänta.

– Finns ingen anledning för mig att utöka i nuläget. Jag har mina 40 kor och är nöjd med det.

Tidiga morgnar

En vanlig dag för Tommy börjar runt klockan fem då han går ut och mjölkar. Det tar runt 1,5 timme per gång och han mjölkar två gånger om dagen. Varannan dag kommer mejeriets mjölkbil och hämtar.

– Vid halv åtta – åtta, blir det frukost och sen rullar det på med vad som behöver göras. I dagarna har sådden blivit klar, stängslen fixats och djuren släppts på bete. Sedan ska alla maskiner och saker som har med grässkörden ses över då vi hoppas kunna börja köra till helgen, berättar Tommy.

Det han värderar mest med jobbet är friheten och livsstilen. Korna bestämmer så klart men i jakttider kan han till exempel gå ut och jaga efter mjölkningen och sedan jobba hårdare andra dagar. Telefonen ringer. Det kommer snart en leverans med ett ensileringsmedel som ska sprutas in i balarna när de pressas och som bland annat hämmar sporerna. Får man in för mycket sporer i mjölken kan man inte använda den för att göra ost.

– En stor utmaning är att få korna att mjölka så bra som möjligt, här spelar fodret en stor roll, förstås, men även avelsarbetet, menar Tommy, som lyckats väldigt bra med sin mjölk. Flera år i rad har han nu vunnit ”Bästa Mjölken-priset” som mejeriet delar ut till sina bönder som levererar mjölk som uppfyller de kriterier som krävs för att få just det priset.

Kaffe och fikabröd dukas fram och fönster öppnas då vårsommarvärmen fyller rummet. När Tommy ska beskriva sig själv med tre ord säger han:

– Jag är nog rätt snäll ändå, tror jag, jag gillar att jobba och hålla på och … nä, vad svåra frågor du ställer, skrattar han.

Trivs gör han när det är soligt och fint och grillat kött med potatisgratäng ihop med en kall öl hör till favoriträtterna. Hos kossorna finns det också favoriter.

– Jag har ju inte så många så jag känner alla och vissa fastnar men ju lite mer för, så klart. Man lär känna deras beteenden och hur de funkar, det är något visst med det, tycker jag.

Dagens kor på gården är fortfarande släkt med de som fanns med från början. Sköna, Rocka, Maja och Stansa är namn som även denna soliga dag betar färsk grönt gräs under en knallblå himmel och gärna låter sig fotas.

– Sen blir det många ”stansor” för de har väl mjölkat bra hela tiden, förklarar Tommy.

– En del härstammar från när farsans mormor hade det. Farsan avlade ju vidare och det gjorde ju farmor och farfar med. Vi har aldrig bytt ut och aldrig köpt något vidare med kor och jag vet inte att farmor köpte in några heller. Sen hade de ju inte så många i början då det skulle finnas plats för hästar och grisar också, berättar Tommy, som kommer att fortsätta bruka sin mark och njuta av djuren, gården och livsstilen så länge han tycker det är roligt.

– När jag var liten var det mjölkgårdar överallt här omkring. Här nere är det bara jag kvar nu.