–Det är sällan vi har paus på förmiddagen, kanske på helgerna då vi försöker ta det lite lugnare, förklarar Hanna och dukar fram en nybakad paj av jordgubbar och rabarber. Dom fina blå porslinskopparna fylls med kaffe och nyhämtad mjölk från ladugården väntar på att förhöja fikastunden som känns farligt inbjudande. 

 Hanna och Robin träffades på en nyårsfest för snart tio år sedan, när dom var i femtonårsåldern, och har hållit ihop sedan dess. 

–Jag kommer inte från en jordbrukarfamilj som Hanna utan har mer kommit in i bondelivet den praktiska vägen. Jag var med och körde gräs på somrarna efter att jag träffat Hanna och gjorde även min grävmaskinspraktik här på gården, berättar Robin. 

Januari 2024 gick Hannas pappa Magnus hastigt och oväntat bort. 

–Det är fortfarande väldigt tungt att bära och saknaden är stor, säger Hanna och fortsätter:

–Det fanns egentligen ingen plan på att jag skulle ta över men jag är väldigt tacksam för att mina syskon gjorde det möjligt för mig att ta över gården och fortsätta med det som pappa byggt upp. 

Det var Hannas farfar som köpte Örkestorp och började med mjölkkor på 1980-talet. Efter en stor brand på 90-talet valde Hannas pappa att bygga upp gården igen och att fortsätta med mjölkkor nu i kallösdrift, en av dom första i området.

–Det är den vi har nu, med nya tillbyggen som pappa gjorde 2023 då han även installerade en robot.

Dagen på Örkestorp brukar börja med att kolla så att allt står rätt till i ladugården. 

–Det finns alltid några eftersläntrare som inte gått till roboten under natten så dom behöver mjölkas så att vi kommer ikapp, förklarar Hanna. 

–Sen ska det blandas foder, säger Robin. Det är oftast han som håller i den biten även om Hanna fick ta hand om det när Robin hade skadat handen i våras.

–Mjölk ska värmas och köras till kalvarna och ungdjuren ska matas. Sedan brukar vi köra ut nytt färdigblandat foder till korna och avsluta morgonsysslorna med att skrapa gödsel.

 Robin tycker att Hanna har ett bra djuröga som hon utvecklat ännu mer dom senaste åren. 

–Hon ser ofta problemet innan det har blivit för stort, menar Robin. Hanna i sin tur tycker Robin är uppfinningsrik och vill alltid försöka att hitta en lösning själv innan han eventuellt ber om hjälp. 

– Och oftast lyckas han, skrattar hon.

–Det låter konstigt men jag tycker nästan att det är roligt när det krånglar för då får jag tid att vara i verkstaden. Krånglet passar inte alltid in tidsmässigt men det får man ta, ler Robin. 

–Vi har båda svårt att sitta still, vi kommer alltid på något men ibland blir det lite väl bra då vi startar upp väldigt mycket, det ska ju bli färdigt också, saker kommer emellan, men vi är väl ändå ganska positiva, säger Hanna och tittar på Robin.

–Ja, man kan inte gräva ner sig för mycket om det krånglar, svarar han.

–Det är som det är liksom.

–Ja för det krånglar ju hela tiden, skrattar Hanna och fortsätter:

–Jag kommer ihåg med pappa, om jag råkade göra sönder något ”det fixar vi” sa han alltid glatt, inget klagande, han var väl van att det krånglade mycket.

–Han hade ju hållit på i 40 år så då blir man väl van, skrattar Robin. 

 På frågan om vad som är roligast med att driva en gård svarar båda; mjölkkorna och variationen.

–Man är aldrig sysslolös, det är en livsstil, man vet var man har sitt och kan bygga på det, säger Hanna. 

–Det tar aldrig stopp utan man kan hela tiden bli bättre, menar Robin och poängterar att det alltid finns nya lösningar att hitta gällande ladugården, förbättrandet av ko-komforten och fodret, bland annat.

Drömmar om gården är att fortsätta rusta upp alla byggnader.

–Vi är ju nästan alltid hemma så då är det roligt att fixa och att ha lite fint omkring sig, tycker Hanna.

Och fint är det. Huset har precis tvättats och målats och fått en ny altan. Och den gamla gräsmattan framför den charmiga verandan är uppriven och en ny är på gång. 

–Ibland nästan vi bråkar om vem som ska klippa gräset, vi har åkgräsklippare så då får man någon timmes lugn och ro, skrattar Robin. En timme som nu får väntas på en stund.

Något som inte låter vänta på sig är djuren men än finns det en lite mer tid för fika och samtal. 

–Hanna har oftast hand om ladugården och djuren medan jag fokuserar på utesysslorna, säger Robin.

Hanna berättar att dagsplaneringslistor är ett måste så att allt kan prickas av efter hand. Olika datasystem ”håller koll” på i stort sett allting som exempelvis djurens status, var de olika grödorna har såtts eller ska skördas, vilka vallar som ska plöjas eller vilka kor som ska kalva och så vidare. 

–Vi är inte så tekniska av oss men vi gillar verkligen statistiken, säger Hanna.

–Man kollar mycket på telefonen där vi har allting, fyller Robin i. 

Och telefonen har även blivit viktig för att hålla kontakten med omvärlden.

–Det blir mycket snack med kompisar, säger Robin. 

–Jag lyssnar mycket på radion när jag jobbar sen pratar jag mycket med kompisar också förstås, och säljare, ler Hanna, som säger så här om sig själv:

–Jag är glad, en morgonmänniska, jag gillar att laga mat och inredning är kul men jag följer inte så mycket trender utan går hellre min egen väg. Det är roligt att pyssla och att gå på loppis när det finns tid, vilket det inte gör så mycket nu för tiden. 

 När dom får tid att göra saker tillsammans tar dom gärna bilen, kör en sväng och pratar – om vad då?

–Kor, säger Robin och skrattar.

 Skrattet fyller gärna och ofta det fina köket på Örkestorp. Tiden rinner iväg tyvärr men innan vi säger hej då för den här gången undrar vi vad dom gör om fem år?

– Vi hoppas att vi har lyckats modernisera och fått en effektivare vardag när det gäller sysslorna på gården, avslutar Hanna.