Men vad gör det, för nu sitter vi i Andreas varma, ljusa kök och dricker en kopp snabbkaffe.

– Vill ni ha mjölk? Själv dricker jag inte kaffe eller te, men mjölk, säger Andreas och ler. Han och hans två år äldre bror Mattias är fjärde generationen på Götestorp som de tog över 2008. Att de skulle göra det var en självklarhet.

– Jag började jobba här efter gymnasiet och Mattias redan efter nian, berättar han och trycker bort ringsignalen, som inte skulle bli den sista.

– Det ringer hela tiden, på gott och ont. Det blir visserligen effektivare och inte samma överhäng nu när man kan lösa saker under dagen och när de händer. Jag minns när farsan kom in efter ladugården och var tvungen att sitta i telefon hela kvällen för att ordna allt som behövde göras. Det var en annan typ av lantbruk då, menar Andreas som började med mobil när den första mjölkroboten sattes in 2002.

– Jag tror vi hade robot nummer 197 eller något sådant i världen från DeLaval. Vi var tidiga i svängen men 2012 gick vi över till mjölkkarusell för det blev ett litet påhäng när man hade robot. Larmet gick ofta på natten och de sista åren vaknade jag till ordentligt och kunde inte somna om som jag kunde tidigare. Men idag är tekniken mycket bättre så det kanske blir en robot igen, var sak har sin tid, säger Andreas, som bor en bit från gården, precis som Mattias och även föräldrarna numera, fast pappa Ernst är fortfarande aktiv och först i ladugården på morgonen. Hur var det att växa upp på en gård?

– Ja du, det var nog ganska traditionellt. Jag tror att man på den tiden var mer som bondbarn och levde i jordbruket och var i ladugården på ett annat sätt. Det här med djuröga till exempel, det är ju inget du lär dig från en skolbok utan du får vara rätt mycket med djuren, man fick det mer med modersmjölken än vad man kanske får idag, tror jag.

Vad som skiljer Götestorp åt mot andra gårdar är att här går tjurar ihop med kvigor och kor i olika grupper.

– Insemination är vanligt hos de flesta men vi tycker det funkar bäst den naturliga vägen. Det finns stora fördelar att ha tjur, mindre arbete för oss och hög dräktighet. Jag kan även inseminera men vi har nästan alltid haft tjurar, förklarar han.

Bröderna kommer bra överens och Andreas tror det beror på att de har så olika intressen. På gården är det han som har hand om djuren och Mattias maskinerna. Fritid, finns det?

– Jag har min familj och Mattias sin. Det blir mycket med barnen och deras aktiviteter och jag är också engagerad i kyrkan, säger han. Andreas sitter även i mejeriets styrelse men inte Mattias, det är inte hans grej. Hans intressen ligger mer åt bilar och maskiner, när det hinns med, hans familj är stor. När Andreas ska beskriva sin bror med tre ord blir det tyst en liten stund innan han svarar - lugn, arbetsam och pålitlig. Sig själv beskriver han som företagsam, mångsidig och en ja-sägare som hellre funderar på lösningar än på problem. Det han brinner för är familjen, företaget och församlingen. Telefonen ringer igen. Två stressade kvigor är på vift. Andreas känner att han behöver avsluta men innan han rusar iväg får vi veta när han trivs som bäst som bonde:

– När jag tittar till djuren i hagarna, solen skiner och jag kan sätta mig på en sten och njuta.

Idag lyser solen med sin frånvaro och ett par rymlingar ska fångas in...