– Jag jobbar mycket med LRF och har haft den här ”Gröna Näringens Dag” i ungefär 12 år nu. Jag tror att det är väldigt viktigt att ungdomarna får lära sig om var maten kommer ifrån, att det är viktigt att äta svenskt och att man bygger ett förtroende för allt det där. Sedan är det roligt att se dom rynka på näsan, dom tycker det är bedrövligt att behöva komma hit, skrattar Jörgen som brinner för att informera om hur det är att vara bonde. Ett jobb som kräver att man har många bollar i luften och är flexibel. Jörgen sitter även i Gäsene Mejeris styrelse.

– Jag visste ingenting vid första mötet men nu har jag varit med i snart 17 år och har lärt mig väldigt mycket. Det är spännande och man utvecklas även som människa när man tar sådana här uppdrag, så det är jag faktiskt lite stolt över att jag är med där, säger han och lutar sig tillbaka. Man får känslan av att det är en lugn person som sitter där men själv beskriver han sig som fruktansvärt rastlös och ostrukturerad.

– Det är rätt så rörigt ibland, säger han med glimten i ögat.

– Jag tänker på mycket saker själv, så tror jag kanske att andra också vet om dessa. Fast klockan 10 varje dag, när vi träffas och dricker kaffe, brukar vi prata igenom vad som händer under dagen och vad som behöver köpas hem och så vidare. Det är en viktig stund för utan vår duktiga personal hade inte allt rullat på lika smidigt. Visserligen pratar vi även mycket skit men behöver på det här viset inte ha en massa möten med team building och så, utan det här är ett bra system för oss.

Ödmjukhet känns som ett passande ord om man ska rama in vårt samtal med Jörgen, som har som mål att någon ska kunna ta över gården en dag. Kanske döttrarna?

– Det vet jag inte, den stora går ju på lantbruksskola i varje fall, så vi får se. Inte lätt att veta vad dom vill.

Att åka iväg med husvagnen tycker hela familjen är fantastiskt roligt men det finns ”ett litet krav”.

– Det måste finnas folk. Vi åker lite var som helst bara det finns folk. Jag vill gärna se havet också. Snart ska vi även åka till Polen och besöka Auschwitz med döttrarna, för jag tänkte att de ska få se lite elände också. Sedan har jag tagit upp skidåkning igen efter 20 år. Tycker det är roligt. Vi har varit mycket i Sälen. Det är ju så många danskar där så man känner ju sig som Stenmark, berättar han och ler.

Jörgens jaktintresse har minskat med åren men ett nybyggt kylrum finns på gården så att det som jagas kan tas om hand ordentligt. Han läser gärna deckare och kör den ”gamla modellen” och tittar på program när de sänds på själva teven. På frågan om att få träffa vem som helst i hela världen och bara ställa en fråga till den personen, blir det tyst en kort stund innan han svarar:

– Nej jag vet inte, kanske Kungen, han har ju ett gediget lantbruksintresse, men jag vet inte om det skulle ge så mycket. Om jag ska tänka stort så kanske presidenten i Ukraina, då skulle jag fråga ”hur orkar du?”.

Det har blivit dags att släppa iväg Jörgen till sina sysslor igen men innan vi går undrar vi vad han tror han gör om fem år?

– Om jag får vara frisk och kry håller jag nog på med detta.